Melankolin var tvungen att komma. Förr eller senare. I knew it. Men jag lät den ta plats idag. För det är alldels för många minnen. Och det är saknaden. Och jag hör inte längre vad folk säger. För det går in genom ett öra och ut genom det andra. Jag har redan haft en tenta, but hey, det är sånt som händer. I alla fall för oss jurister, redan 1 ½ vecka efter kursstart. Och jag försöker bearbeta allting, låter minna köra över mig ibland. Och däremellan är det härligt att plugga och jag har de bästaste vännerna med den härligaste humorn. Och i helgen blir det Gävle och en hel del festande. Med de bästa. Men ikväll låter jag mig själv bli påkörd igen. Och imorgon är det en ny underbar dag. Ikväll är jag dock inte i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar